Lagom skönt...
att bränna handen.
Typiskt mig. Hemmai byn så hade alltid mamma stekpannan i ugnen, och konstigt nog fick jag igår ett infall efter att ha diskat stekpannan så ställde jag den, utan att tänka, i ugnen. 10 minuter senare kommer jag på att jag ska göra kyckling i ugnen, ställer på den på 250 grader, tar fram kyckligen och börjar krydda. När jag sedan öpnnar ugnen ser jag att stekpanne fan står där. Då tar jag fram en handduk för att inte bränna mig och stället stekpannan på spisen. Smäller in kycklingen. När detta väl är gjort så börjar jag funder vad som ska ätas till, då står ju stekpannan på den lilla plattan där jag ska koka min quinoa, så utan att tänka så lyfter jag upp stekpannan och AAAAAJJJJ!
De gjorde så ont och jag höll på, nej, jag började lipa.
Det ilade upp i tummen, i armbågen och sen kommer jag på att jag har ett spinningpass om 40 minuter. S.K.Ö.N.T.
Is på handen och iväg i gott mod.
På kvällen behöver jag inte hålla is hela tiden på handen. Smärtan försvinner om jag kyler ner handen var 2:a minut. Sedan inser jag och Johan att min hand tappat all färg och jag har kanske kylt ner handen lite väl mycket. Men vad ska ja göra då? De gör ju ONT!
Sedan när jag och Johan ska lägga oss kläcker älsklingen världens bästa idé, fläkten!
Ställer den en meter ifrån mig och handen får hänga ner för att kunna få känna på den härliga, fäktande ... fläkten ;P
Sedan somnar jag.
Men jag är T.R.Ö.T.T. Sömnen var kanske inte den bästa då jag tagit smärtstillande som egentligen är utskrivna till Johan, men vafan, hade inga själv (nej inte morfin)... bara lite starkare än paracetamol typ..
trött tjej. ska snart lägga mig ner en stund.
Puh!
Men annars, det går bra nu! :)
Saknar alla där uppe... mycket...
Nej, måste nanna lite, ska jobba natt idag.
Kram
Millan
